Idag är det 1 december och jag fyller nio månader. Det firade jag och pappa med att äta pannkakor till lunch, fast mamma säger att det är en efterrätt.

Pappa försöker lära mig använda något som heter gaffel. Det är en liten grej som man håller i handen medan man äter. Det blir mycket svårare då, för man har ju bara en hand ledig att äta med. Fördelen är att man kan banka hårt i bordet med gaffeln utan att det gör ont.

Jag förstår varför det heter pannkakor. När jag hade ätit klart hade jag cirka 25% av pannkakan fastkletad i pannan. Den där grädden gör att den fäster fantastiskt bra.

Å andra sidan borde ju all mat heta så. Pann-gröt, pann-banan, pann-lasagne. Vuxna har så märkliga namn på saker och ting.